Lät kanske som nått helt annat än det verkligen va   

Nåväl, det syftar i alla fall på min ridutrustning, fan, det där lät ju också fel! Men men, ridkläder då! Många ryttare är ju som många människor i allmänhet också är, alltså märkesbögar (böginnor? då de flesta ryttare är av kvinnlig sort, märkesflator då kanske?). Jag hade kanske också varit det om jag hade brytt mig, haft råd, kunnat hitta snygga ridbyxor som jag faktiskt fick på mig, etc, etc, etc.

Nu är så inte fallet. Provade ett par ridbyxor på Hööks för nån månad sedan, strl. 44 (Hööks största storlek f.ö.), en storlek som jag normalt sett har, och som vissa gånger tillåmed är lite stor, jag fick dom ridbyxorna till knäna! Bedrövligt, men men jag hade ju gärna vart mindre, men hur blir man det?   

Nåja, har åtminstone ett par Jacson vita ridbrallor, det är väl det flashigaste jag har typ, om sånt är viktigt, kavajen vet ja inte vad det är för märke, tror ja köpte den på rea hos Granngården nångång, den är iaf svart med guldkantad sammetskrage. Ridstövlarna är Mountainhorse, ett par bruna och ett par svarta. Annars består tävlingsgarderoben av en vit Agria och en vit Krafft polo. Till vardags 2 "rut-tröjor" från Dressman och en massa andra insvettade gamla tröjor och ett gäng ridbyxor i varierande kulör. 3 hjälmar har jag, en "hopphjälm" av okänt märke från en rea på Rusta, en ful gammal "dressyrhjälm" och en ganska ny fin hjälm som jag har när jag tävlar.

Har man nått mer? Ridspön? Sporrar? Har ett gäng av varje i varierande längd och färg.

Sen har jag ju hunne fyllt år igen å, 26 år sägs det att jag är nu. Bedrövligt. Kvinnlig som jag är så fick jag naturligtvis massa snygga klääädääär och smycken! Nej, nu blev det visst fel. Kvinnlig som jag är så fick jag nya däck till min bil, 215/45/17" och nya bakstötdämpare (de gamla e lite slut, läker) Sen av han som inte ha gett mig nått än så hörde jag nått om att jag kanske skulle få handtagskåpor, det låter trevligt, men men jag få väl se vad han hittar på   

Helt klart finns det ju bättre och sämre dagar i stallet! Lite olika faktorer som spelar in där, som med det mesta. Vädret, de andra personerna som är där samtidigt och deras humör, mitt eget humör, ev. koffeinbrist, motivation, och just nu även, ett gips! Ett gips som hindrar det mesta i stall och hästväg, jag kan inte hålla i grepen = min snälla mamma måste mocka, jag kan inte lyfta saker som väger mer än några kilon eftersom jag inte kan använda båda händerna, jag KAN göra kraftfoderhinkarna och borsta, men inte rida, blir ju knepigt att hålla tygeln med tumme och pekfinger, jag KAN ge lunchö och kvällsfoder, men leda ut och in hästarna samt täcka på och av går sämre så det får vara sålänge de å.. Dessutom har min dumma axel fått för sig att börja göra ont igen, lysande, även det på höger "som tur (?) är".

Nu lät ja kanske lite negativ, men men det går snart över, ska ju få ta bort gipset nästa torsdag och då ska väl hästlivet kunna funka hyffsat normalt igen   

Heike får sig lite vila å, Zuzzi och Linda har varit snälla och motionerat han några ggr, fått både hoppa och varit bort till ridskolehästarnas bete, roligt tycker han!

Åter till en perfekt dag i stallet, den perfekta stalldagen innehåller en glad, lugn och mysig Heike utan alltför mycket lera, en lättmockad box, sol, koffein, gärna en Veronica, ingen ***, och en härlig ridtur med sällskap   

Ååh vad jag kommer sakna Veronica föresten, snart flyttar ju hon och B ut till Lövvik! Tur det inte är så långt dit från stugan, för där tänkte jag tillbringa många dagar i sommar!   

Jag kan faktiskt inte riktigt komma på någon, finns ju säkert nått men inget jag kan komma på som väldigt pinsamt.

Det enda jag kan få fram är från långt bak i tiden, på Toyas tid här på ridskolan, och det var väl en sån där sak som många i min dåvarande ridgrupp tyckte va ett lite pinsamt uttryck. Nämnligen när Toya skulle lära oss sitta ned riktigt i traven. "Sitt på det ni kissar med". Ja ni förstår ju själva att vi bara var flickor i gruppen, illa annars, och vi var väl ca 12-13 år på de tiden   

Fast det var väl inte sådär väldans pinigt, jo då kanske, men jag kommer inte på nått annat.

Internetbristen håller i sig. Tänkte dra en uppdatering av helgen som varit. Startade Heike i LB:3 och LA:4 på klubbdressyren hemma. Fick 61.8% i LB och 51.2% i LA, sista klassen startade vi bara för å träna tävling, och det blev framsteg, bara 2 skrik från Heike under LAn! Han skötte sig bra under hela tävlingsdagen, riktigt lugn i stallet trots att han blev själv på slutet. När vi gick hem och precis skulle gå upp för backen mot stallet så fick han helt plötsligt, utan förvarning för sig att Jim som stog breve bilen var jättefarlig och slängde sig, varpå jag fastna på nå sätt med höger ringfinger i tygeln. Fingret fick en kufisk vinkel åt sidan.

Var upp på akuten men dom kunde inte göra så mycke för röntgen hade gjort kväll, så vi for hem, ja hade ju inge ont så. På kvällen tog fingret formen av en prinskorv och färgen av en viol, men det gjorde inge ont mer än för att det va så väldigt svullet.

På söndan blev det en tur till Åhlénsgaraget och 1 maj bilutställningen där med Bosse Bildoktorn som konfrensier. Träffade Emmi och Ante där uppe också.

På måndan tog jag mig en tur till vårdcentralen för å få veta vad som va fel med fingret, svullnaden hade lagt sig riktigt bra då så jag kunde identifiera att det visst gjorde lite ont om jag tryckte nedanför översta leden. Efter 2 timmar i väntrummet fick jag träffa en sköterska och därefter en läkare, som skickade mig vidare till röntgen i Sollefteå. Så jag åkte dit efter lunch, fick komma in och röntga nästan på en gång men sen fick jag tillbringa nästan 3,5 timme i akutens väntrum innan det va min tur. Träffade då en väldigt frän syster, Jari hette han, riktigt rolig typ! AT läkaren jag sedan fick träffa var något av en stereotyp för en plugghäst; hård frissyr, humorlös, och flaskbottnar till brillor! Fick då se röntgenbilden och den visade en fraktur på benet mellan översta och mittenleden på fingret. Så då blev det gipsning, fick ett, enligt mig, onödigt stort gips, det går över halva armen! Så i skrivande stund är jag vänsterhänt, kan inte enns hålla i datormusen för att gipset är ivägen! Tummen och pekfingret sticker ut, resten är instängt...

Återbesök och omröntgen till veckan, sen gips i ca 1,5 vecka till efter det trodde dom.

Det är väl allmänt känt att jag gillar bilar. Sommaren är snart här och med den kommer däckrök, rockabilly, cruisingar och stora V8:or.

Vad har jag då för drömbil?

Ja förutom KSO'n såklart, hon kommer alltid vara min favorit och har varit sen första gången jag såg henne, men de ha ja väl redan skrivit tänk ja.

Drömmarna tar lite olika vägar, har ingen absolut superduper absolut-måste-ha-en-sån bil. En Merca w123 med diesel, typ en 300TDT eller nå sånt skulle inte va fel. Gillar gamla roddar och pickups. Även Chevelle. Och Cheva -55 och -57. 60-tals Camaro också. Plymouth Sport Fury, mer känd som Christine, är också en liten favorit, nackdelen är ju dock att den måste vara röd.   

Och den! Den hade jag glömt för ett ögonblick! Ja det finns kanske EN bil som är den absoluta drömbilen ändå! Den finns i samma lilla by som jag bor i och är brutalast av alla, alla katrgorier, trots att det egentligen är en Ford, fast det är ju mest Cheva grejor numer, byggd i Finland.

Så det är väl drömbilen de då.

Meeen, man vet ju aldrig, rätt vad det är kommer jag väl och åker i en Kia, jamena det ha ju vänts upp och ner nu, jag har ju tillomed somsagt köpt en SAAB! Nä skämt och sido, Volvo 140, 164 eller Amazon funkar ju de å!

Sitter och funderar över bilar som passerat förbi under de senaste åren.

Har ju haft en hel del genom åren, få har väl egentligen varit -mina- men jag har ju kört och grejsat med en hel del av dom, som i första hand Pelle har haft.

Volvo 945 S2.3

Vit 1996

B230FT (lättrycksturbo), M90 låda

Första bilen på listan får väl bli min egen nuvarande kälke. Min vita Volvo 945, en bil som jag haft sen hösten 2008. Fin och fräsch bruksbil som används till allt. Den har gått ca 37700 mil nu, och det har börjat krypa fram lite smårost i skärmkanterna fram, men de få man väl fixa till nu när våren kommer, tycker inte om rost, den stör mig väldigt. Annars sitter det add-on paket och vita blinkers/rödvita bakljus från Hällsjö Styling på den och sommartid 17" Super DTM fälgar, Volvo orginal 15" Nova på vintern. En bra slitvarg.

Mercedes-Benz E420 w124

Bornitmetallic 1994

M119, V8 på 4,2l, 4 stegs automat

Nästa bil får bli KSO! Hon är den bästa, så är det bara. Komfort och väldig körglädje. Kärlek vid första ögonkastet var det dessutom, och ett år senare så köpte Pelle henne. Ljudlös V8 på 4,2l på tomgång, med ett härligt vrål när man kickar. Det som jag tycker är charmigt med just E420:n i jämförelse med den annars på alla vis brutala 500E:n, är just det att 420:n ser ut som vilkenw124 som helst, men med 280hk och 400Nm under huven som sparkar bra!

Numera har hon fått nya framskärmar utan skav i och med att Pelle hittade åt en grävling en natt i höstas och front och kylare fick sig en känga och byttes.

Love her!

Chevrolet S10

Gul 1995

V6 4,3l, rattautomat

En annan bil ja tyckte mycket om var faktiskt S10:an, en mycket bra bil, man kunde åka vartsomhelst, och så mullrade V6:an på 4,3l fint också med 4" avgas. Rattautomat är fantastiskt. 11 st 100w extaljus lyser fint i natten. Synd va ju att man bara fick plats med 1,3 passagerare.

Volvo 242 DL

Cypressgrön 1975

B20, M45 låda

Rätt årsmodell, rätt färg, rätt motor. Sorgligt nog sålde vi ju den och numer har den en BMW 6:a under huven, men vissa gillar ju de å, den e säkert lustig att köra. Själv gillar jag ju den stora tunna ratten, förgasar vrålet, och allt annat som hör en gammal bil till.

Volvo 744 TIC
Svart 1989 (1985)
B230FT, M90 låda

En lustig bil som gillade att jävlas. Rolig att köra och väldigt vass med tanke på vad lite som var gjort åt den. Den här bilen läkte olja som ett såll, ibland, det byttes en turbo eftersom den gav upp, bytte växellåda till en M90, den har blivit hembogserad från Timrå mitt i vintern pga hallgivar haveri, folk trodde den höll på ge upp (långt innan den faktiskt gjorde det) eftersom Pelle lyckades vri av några pinnbultar till grenröret, slutligen så gav topplockspackningen upp och efter det blev det väl inte så mycket bil av den, det fanns stora planer och jag tror motor byttes, men sen hände inget mer.

Vissa påstod att vi förstört bilen för att den var ju så fin innan vi köpte den! Sanningen var dock att vi gömde en halvmeter lång buckla i högra tröskeln med sidokjolen, bilen var krokig (förmodligen smällad från sidan då fram och bakdörr på höger sida var bytta, bilen var rostig och ful i lacken, nu vart ju inte garagelacken vad vi hade tänkt oss, av olika orsaker, men den blev åtminstone mindre rutten än den va innan.

Sen kanske någon funderar över årsmodellen jag angav, jo, det var somså att, den här bilen blev förmodligen stulen nångång där i slutet på 80-talet, och rensad på motor och låda (B230ET och automat). När man sedan hittade karossen så satte man i -89ans grejer (B230FT och M46 med od) och då bytte man även årsmodell av någon mystisk anledning, så i bilregistret kan man läsa "årsmodell: 1989" "i trafik första gången i Sverige: 1985". Det är vad min far har lyckats luska fram via nå gammalt försäkringsärende. Nåja, numer är väl den här bilen skrot, eller skrotad, tror den hamnade i Timrå några ägare senare.

Förhoppningsvis allt jag behöver.   

Har alltid med en checklista som jag kollar över -innan- jag åker, eftersom jag är rätt fumlig så blir det annars lätt att jag glömmer typ hjälmen, stövlarna eller något annat vesäntligt, och då blir man ju onödigt irriterad, som om det inte vore nog å vara toknervös liksom! För det är jag för det mesta, kanske inte direkt sådär på tävlingsdagen, men natten innan! Cheeeses, min hjärna tenterar att tänka på precis ALLT som skulle kunna hända, punka på transporten, att bylingen har något otrevligt att säga, somsagt att jag glömmer något vesäntligt osv. Ren tortyr natten innan avfärd.

Nu har jag ju bara åkt iväg och tävlat med Wille, och han är ju en pärla! Åker snällt för det mesta, det händer att han börjar veva med frambenen men de e bara korta stunder och på tävlingsplatsen är han mest som vanligt, lite extra uppmärksam och nyfiken men lika lugn och snäll som vanligt.

Wille och jag i Matfors 2009, laget kom 2:a och jag kom på 11:e plats av ca 40 starter.

Här är några saker jag brukar ta med mig.

* Nummerlapp monterad på lasttränset, och på stigbygel eller träns. (Så behöver man inte tänka på det på plats.)

* Extra hjälm till lastningen, jag har fått hjärnskakning av en smärre lastnings dispyt då jag inte hade hjälm, så hjälm på! (Fick mitt huve mellan Willes och överkant på framdörren på släpet, han ville kika ut)

* Mjukisbrallor att dra utanpå de vita ridbyxorna.

* Mellanmål, risifrutti/youghurt eller liknande som är lättätet.

* Extra schabrak, behöver inte jag kan ju någon annan göra det.

* Varma kläder, finns inget värre än när man börjar frysa!

Sen det vanliga som kavaj, hjälm, ridbyxor, handskar, lindor, stövlar, hink, borste, hovkrats, hästpass, gk/licens, gummisnoddar, extra nosgrimma, kedjegrimskaft, fleecetäcke, kniv, bil, släp, häst, hö, havre, mig själv, och gärna sällskap!

Ja vad ska hästen käka? Något som nog de flesta hästägare funderat på mer än en gång. Jag kör på som, Sara Nilsson skulle utryckt det, en "gammaldags" foderstat utan konstigheter.   

Det finns så mycket lustigt och mystiskt man kan ge hästarna nuförtiden, allt från sport müsli till en miljon olika sorters pelleterat kraftfoder, dyrt är det iregel också, och visst det kan säkert va bra åt endel hästar, men seriöst, mycket är nog också mer något som vi mänsklifierat med olika sorters goda smaker för att vi tycker att det låter gott, men jag ha då inte sett nån häst som "klagat" på att den får äta havre varje dag, år efter år, Heike är iaf lika glad varje gång han får sin   

Heike käkar alltså hö, havre, mineraler och betfor och någon morot/äpple då och då. Det är ett för mig billigt och bra alternativ som funkar bra på min häst.

Räknar kraftfodret i liter, då jag har en 5 dl skopa som mått, så ca 2,5 liter havre om dagen och 5dl betfor + mineraler morgon och kväll är vad han käkar i dagsläget. Rapsolja har han också ätit och b-vitamin vid pälsfällning/sättning. Grovfoder käkar han 4 gånger om dagen och kraftfoder 3 gånger när det inte är grässäsong alltså.